top of page
Bild 1.jpg

Jag kom att få mina diagnoser efter att jag hade fått en riktig närkontakt med väggen. Att jag hade diagnoser kom inte heller som en chock för mig. Det hade jag haft på känn länge. 

​

Det som överraskade mig var en av diagnoserna, för även om jag hade arbetat med arbetsinriktad rehabilitering inom både Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen, så hade jag inte hört talas om språkstörning.

​

Att kunskapen om språkstörning är så dålig har överraskat mig. När jag har rört mig i vårt skyddsnät, både som handläggare och som kund har jag överraskats av den dåliga kunskap som finns i ämnet.

​

Det är därför jag startar upp detta personliga projekt. Att utifrån, mina resurser och erfarenheter, försöka öka kunskapen hur språkstörningen påverkar en individ. Genom att förmedla mina erfarenheter att leva med en språkstörning.   

(Om svenska är lite si och så, så har ni förklaringen i titeln)

Home: Welcome

VARFÖR JAG

Jag kom som sagt att diagnosers med en Expressiv språkstörning, läs och skrivsvårigheter/dyslexi samt autismspektrumtillstånd relativt sent i livet. Det jag alltid har fått höra av min omgivning att jag förmodligen har varit dyslektiker och det inte gick att förstå mig när jag försökte prata under min barndom. 

​

Men innan jag fick diagnoserna har jag tagit en akademisk examen samt arbetat som handläggare på olika nivåer och inom olika myndigheter inom arbetsmarknadsrehabilitering. Hade inte tänkt att arbeta med rehabilitering men omgivningen tyckte att jag hade god hand med de sökande, jag pratade så att säga deras språk.    

​

Även en av mina barn har fått de diagnoser som jag har. Detta gör att jag försöker hitta sätt, strategier, att stödja honom i hans lärande och språkliga utveckling. 

​

Detta är att jag har numera fått erfarenheter om att hantera språkstörning samt andra NPF diagnos som handläggare i myndigheter, som individ som lever med dem och som förälder. Man skulle kunna säga att jag har en fullständig insyn i problematiken.   

Home: About

DET SVÅRA

Att möta andra

Det som har varit svårt för mig är att möta andra. Så länge som jag är för mig själv så fungerar det. Det är i mötet med andra och de krav som ställs på mig att förstå och att agera. Var svårigheten har funnits har på ett sätt varit självklart för mig. Det har varit i min oförmåga att kommunicera, att kunna föra en samtal som har varit roten till det onda i mitt liv. Då menat jag inte bara förmågan att kunna kommunicera mellan mig och min omgivning utan även den bristande inre kommunikationen. Även det även för mig blev klart i tidig ålder att om man inte kan samtala på ett sätt som omgivningen förstår så får man inte vara med. Och i detta kommer nog den viktigaste lärdom jag har fått i mitt liv. Att om jag vill få någon att förstå mig, så är det upp till mig att se till att det är begripligt för denne. Ansvaret ligger på mig, även om att det kan tyckas orättvist, att omgivningen borde försöka hjälpa till men om den inte förstår eller orkar så kommer ändå ansvaret hamna hos mig. För det är jag som gör den aktiva handlingen, att försöka bli förstådd. 
Språkstörningens dilemman ställs på sin spets i mötet med andra. Där är här man behöver sitt språk, det inre i att kunna förklara det han hör och sätta det i sammanhang. Men även att kunna utifrån detta sammanhang planera vad man vill säga och göra i respons till motparten. Att kunna i  nästa steg använda sig av det yttre språket för att kunna göra sig förstådd, både i språkets struktur, uttal och användande. 
Det är här, i mötet med andra, som jag nu under mycket lång tid har arbetat med mig själv för att kunna hantera. Som jag nu försöker att stödja mitt barn i. Det jag har kommit fram till är att det är det inre språket som man behöver utveckla. Det är via det inte språket som jag kan kompensera för de funktionshinder som ligger till grund för min språkstörning och även AST.

Home: About

SPRÅKSTÖRNING

Definition hämtat från Specialpedagogiska skolmyndigheten

Språkstörning

Barn och elever som har en språkstörning har inte samma språkliga förmåga som jämnåriga. De kan ha svårt att förstå vad andra säger, att själva prata så andra förstår eller båda delarna.


En språkstörning kan kvarstå under skolåren och ända upp i vuxen ålder, men svårigheterna visar sig på olika sätt i olika åldrar. Barn i förskolan med språkstörning har ofta problem med uttal och meningsbyggnad. I grundskolan kan det däremot visa sig som olika slags läs- och skrivsvårigheter.


En språkstörning är inte statisk utan varierar mellan olika individer, från situation till situation och ändrar karaktär över tid. Olika problem kan uppstå när barnet ställs inför olika utmaningar, men det är den underliggande språkstörningen som är orsaken.


Vad beror språkstörning på?

Många barn med språkstörning har syskon, föräldrar eller andra släktingar med liknande svårigheter. Ett barn som har problem med uttal och meningsbyggnad kan till exempel ha en förälder med läs- och skrivsvårigheter. Olika studier har visat att ju större språkliga svårigheter ett barn har, desto högre är ärftligheten. I senare års forskning har man upptäckt flera gener som associeras till språkstörning. Den har också visat att dessa gener kan kopplas till andra utvecklingsrelaterade tillstånd som till exempel autism och dyslexi.


Andra områden som kan vara påverkade när ett barn har en sen eller avvikande språkutveckling kan till exempel vara motorik eller uppmärksamhet. Det är viktigt att vara uppmärksam på alla delar i ett barns utveckling om svårigheter visat sig inom ett område.


Förutom ärftlighet så kan ibland olika komplikationer under graviditet och förlossning påverka ett barns utveckling. Om ett barn fått begränsad språklig stimulans under uppväxten så kan språkutvecklingen påverkas negativt, men bristande stimulans är aldrig en orsak till språkstörning.


Hur utreds språkstörning?

När ett barn har en sen eller avvikande språkutveckling uppmärksammas det ofta redan på barnavårdscentralen, BVC. Föräldrarna kan ha märkt att barnet inte kommit igång med talet lika snabbt som jämnåriga, eller inte verkar förstå instruktioner. Om barnet går i förskolan eller skolan kan det vara en förskollärare, en lärare eller en modersmålslärare som uppmärksammat  språkutvecklingen.


Ibland har förskolan eller skolan gjort pedagogiska bedömningar som visar att det kan handla om en språkstörning. För att avgöra om det rör sig om diagnosen språkstörning behövs en remiss till en logoped. Logopeden bedömer barnets språk och ställer frågor till föräldrar och skola. En utredning hos logoped kan också avgöra om barnet eller eleven har specifika läs- och skrivsvårigheter, dyslexi, eller specifika matematiksvårigheter, dyskalkyli. I en del fall behöver även en psykolog utreda om det finns misstankar att barnet eller eleven har fler svårigheter.


En språkstörning kan påverka olika områden

Språket kan delas in i tre olika områden – form, innehåll och användning. Ett barn som har en språkstörning kan ha svårigheter inom ett eller flera av dessa områden. Varje del är viktig i språkutvecklingen och beskriver både hur barnet förstår och uttrycker talat och skrivet språk.


Illustration av form, innehåll, användning

Form

Det första området beskriver språkets form. Det handlar bland annat om fonologi och grammatik, det vill säga hur ord uttalas och böjs samt hur man sätter ihop meningar.


Svårigheter med språkets form är oftast det som märks först. Det kan till exempel visa sig genom att barnet byter ut eller utelämnar språkljud, eller kastar om ordföljden i meningar. Så småningom utvecklar barnet en språklig medvetenhet. Exempel på det kan vara att barnet upptäcker att ord kan rimma, vara olika långa eller innehålla vissa språkljud. När barnet kommer upp i skolåldern kan svårigheter med språklig medvetenhet visa sig. Det kan till exempel vara svårigheter att dela upp ord i stavelser eller att uppfatta vilka språkljud som ingår i ett ord.


Innehåll

Nästa område beskriver innehåll. Det handlar om språkets semantik, det vill säga de ord, uttryck och meningar man förstår och kan.


Om ett barn har svårt med språkets innehåll kan det till exempel ha


ett litet ordförråd

svårt att plocka fram ord ur minnet

svårt att sortera och kategorisera ord som hör ihop

svårt att förstå instruktioner.

Användning

Det tredje området är användning. Där ingår förmåga att kommunicera och samspela med andra, pragmatik. Det handlar om hur man använder ögonkontakt, kroppsspråk och det talade och skrivna språket för att kommunicera. Barnet kan ha svårt att använda och tolka ögonkontakt, kroppsspråk och mimik, vänta på sin tur i samtalet, anpassa språket till situationen eller förstå underförstådda budskap.

Home: About
Home: Blog2
Home: Contact
Sök
hedvallerik
28 mars 20192 min läsning

Bristen på den inre tilliten

Jag har lärt mig att inte lita på mig själv. Det är som om jag saknar grundförståelsen om hur jag är i förhållande till omgivningen. Jag uppfattar på det sättet att jag inte har kontakt med min kropp. Jag kan se och uppleva ett möte men jag kan inte uppleva mig själv i mötet, så att säga. Det har gjort att min så kallade autopilot, den som gör att jag automatiskt hantera händelser i min omgivning, fungerar dåligt.

Att jag inte kan lita på mig själv med denna autopilot är väldigt konkret för mig. Det blir att jag får svårt med balansen, jag har svårt att ta i ett vattenglas utan att spilla etc. Mycket förenklat, klara jag inte av att få ihop det jag ser med min kropp.

På ett sätt, skulle jag säga, att jag lever i en bildvärld utan förankring i mig själv. Detta har gjort att jag har varit mycket dålig i att kunna hantera möten med andra. Vad som blev min första strategi var att dra mig tillbaka och få skydd av föräldrar och syskon. Men i skolan kom verkligheten att knacka på. Det verkar som om att frånvaro av kontakt med min kropp så har lärandet inte fungera på ett smidigt sätt. Det upplevs som att jag inte får tillträde till det som kopplas till min kropp.

Detta har gjort att de affekter som jag få och är tänkta som ett underlag för att handla i mötet baseras på det jag ser och inte på det kroppen känner. Jag får inte balansen, förankringen i mig och min kropp, utan blir överväldigad av omgivningen. Jag får inte heller hjälp i att fokusera på det som är viktigt för mig i omgivningen. I stället för att kroppen, hur den ska röra sig i situationen, berättar för mig vad jag ska fokusera på, tittar jag nu på allt. Det gör att mina rörelser är inte synkroniserade, jag tittar på en sak när jag försöker röra mig mot ett annat. Jag blir klumpig och får ingen styrsel på mig.

Först efter jag hade fått ett inre språk, kom jag att förstå att jag inte kunde lita på det som kom upp i mitt huvud. Utan att jag behövde bryta ned och ifrågasätta allt. Att på något sätt hitta början så att jag kunde få en förståelse över situationen i mötet.

Vad jag försöker uppnå är att komma till en punkt i livet, jag skulle kunna känna att jag faktisk litar på att min kropp, att jag litat på mig själv. För just nu är allt som är mig en språklig konstruktion, mitt jag, mitt så kallade det, min kropp, den hörs inte.

Min livsupplevelse är att när jag steg för steg lyckades erövra den språklig förmåga, speciellt byggandet av det inre språket, få förmågan att bryta ned, förklara, göra liknelser, kunde jag också få en förmåga att relatera till min omgivning och hantera mötet med andra, i alla fall bättre än innan.

Den lärdom jag har dragit av detta är vikten av att bygga upp ett inre språk och på något sätt förklara min kropp med detta. Att öppna upp en kanal av ömsesidig förståelse.

8 visningar0 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla

Språket och motivationen

Jag tror att grunden för motivationen är känslan att kunna lösa de problem som man möter i vardagen. Det är att veta att man kan hantera,...

0 kommentarer

Förhållningssätt

Jag kan konstatera att under de 30 år, som jag aktivt har arbetat med att förbättra min förmåga att förstå och hantera min omgivning, så...

0 kommentarer

Comments

bottom of page